Påskön – Hållbar utveckling
Sociala faktorer
· Polynesisk koloni, de förökade sig snabbt och blev
överbefolkade.
· Konkurrens mellan stammarna om social status.
· Kulturella faktorer, konkurrensen gick vidare till
statyresning. Statyresning var status.
· De talade samma språk
· Deras kunskapsnivå var låg,.
· De var missnöjda, deras missnöje ledde till ett
uppror på ön.
· Till slut var det så fattigt att de var tvungna att
äta varandra
Ekonomiska
· Resurserna var begränsade
· Överkonsumtion
· Ön var mycket avlägsen, möjligheterna till handel var
mycket små
· Resurserna tar slut
Ekologiska
· Subtropiskt klimat, känslig natur.
· Naturtillgångarna förbrukades, träden tog slut.
· Skogsmarken var eroderad.
· De störde och ändrade det tidigare fungerande ekosystemet
.
· Klimatet var tuffare än andra polynesiska öar.
Bindningar
1. De var överbefolkade - resurserna var begränsade - deras
kunskapsnivå var låg - vilket ledde till att naturtillgångarna
överkonsumerades.
2. Ön var avlägsen, vilket gjorde att möjligheterna till
handeln var oerhört begränsade – vilket ledde till att de var tvungna att
överkonsumera öns begränsade resurser – vilket ledde till att resurserna och
maten tog slut – som till sist resulterade i kannibalism och missnöje.
3. Klimatet var tufft – öns träd förbrukades – skogsmarken
eroderades
Samband
1.
Människorna på Påskön var enormt överbefolkade.
Det levde 15 000 människor på en enormt liten yta. På den lilla ytan var även
naturtillgångarna och resurserna mycket begränsade. När det först kom tid växte
det överallt och djurlivet var mycket rikt. Det verkade som ett bra ställe att
bosätta sig på. Men de visste inte att deras närvaro och deras påverkan på ön
skulle ha en sådan stor effekt. De har aldrig varit bosatta på en sådan liten i
ett sådant stort antal, och har inte fått några kunskaper från de få som
faktiskt har varit det. Så de högg ner träd, de jagade delfiner och de störde
ekosystemet på ön. Det märktes inte på kort tid. Men senare tid blev skogarna
allt glesare, och djur allt mer sällsynt. Till slut var resurserna förbrukade,
utan någon som helst eftertanke.
2.
Påskön låg långt söder om alla andra Polynesiska
öar, och mycket långt ifrån fastlandet. Ön var mycket avlägsen. Med den
teknologi, kunskap och färdmedel de hade gjorde att handel var inget
alternativ. De fick använda det som fanns på ön helt enkelt. Men med en sådan
stor befolkning på en sådan liten ö är det mycket enkelt att göra misstag. Utan
eftertanke hugger de ner alla träd och brukar den jord som finns. I och med att
det fanns så mycket skog och mark från början är det svårt att se att skogen
faktiskt minskar när man hugger ner ett träd om dagen. Till slut fanns det inga
träd kvar, den brukade jorden var eroderad, ekosystemet var stört och djurlivet
dött. Det fanns alltså inget kvar att äta. Folket blev mycket upprörda och
missnöjda. Istället för att ha ett öråd stammar emellan gjorde befolkning
uppror mot hövdingen om de mikroskopiska resurser som fanns kvar. Till slut
fanns det ingen annan mat än människor och råttor. De var tvungna att bli
kannibaler för att kunna överleva
3.
Påskön låg mycket långt söder om ekvatorn. Inte
tillräckligt långt söderut för fyra årstider och inte tillräckligt nära
ekvatorn för tropiskt klimat. Så Påsköns klimat var ett mellanting, ett klimat
där det är svårt för träd och växter att växa om de inte omhändertas på rätt
sätt, vilket de inte gjorde. När de kom tid så var det varmt och det fanns
palmer, så de trodde ju att det var som vilken Polynesisk ö som helst. Så de
högg ner träd efter träd efter träd, och började bruka den jorden. Men när
sommar säsongen började ta slut och temperaturerna blev kallare samtidigt som
nederbörden och vindarna blev starkare eroderades all den brukbara jorden på
Påskön, vilket i sin del ledde till svält.
