Påskön

Påskön – Hållbar utveckling

Sociala faktorer

· Polynesisk koloni, de förökade sig snabbt och blev överbefolkade.

· Konkurrens mellan stammarna om social status. 

· Kulturella faktorer, konkurrensen gick vidare till statyresning. Statyresning var status. 

· De talade samma språk

· Deras kunskapsnivå var låg,.

· De var missnöjda, deras missnöje ledde till ett uppror på ön.

· Till slut var det så fattigt att de var tvungna att äta varandra

Ekonomiska

· Resurserna var begränsade

· Överkonsumtion

· Ön var mycket avlägsen, möjligheterna till handel var mycket små

· Resurserna tar slut

Ekologiska

· Subtropiskt klimat, känslig natur.

· Naturtillgångarna förbrukades, träden tog slut.

· Skogsmarken var eroderad. 

· De störde och ändrade det tidigare fungerande ekosystemet .

· Klimatet var tuffare än andra polynesiska öar.

Bindningar

1. De var överbefolkade - resurserna var begränsade - deras kunskapsnivå var låg - vilket ledde till att naturtillgångarna överkonsumerades.

2. Ön var avlägsen, vilket gjorde att möjligheterna till handeln var oerhört begränsade – vilket ledde till att de var tvungna att överkonsumera öns begränsade resurser – vilket ledde till att resurserna och maten tog slut – som till sist resulterade i kannibalism och missnöje.

3. Klimatet var tufft – öns träd förbrukades – skogsmarken eroderades

Samband

1.     Människorna på Påskön var enormt överbefolkade. Det levde 15 000 människor på en enormt liten yta. På den lilla ytan var även naturtillgångarna och resurserna mycket begränsade. När det först kom tid växte det överallt och djurlivet var mycket rikt. Det verkade som ett bra ställe att bosätta sig på. Men de visste inte att deras närvaro och deras påverkan på ön skulle ha en sådan stor effekt. De har aldrig varit bosatta på en sådan liten i ett sådant stort antal, och har inte fått några kunskaper från de få som faktiskt har varit det. Så de högg ner träd, de jagade delfiner och de störde ekosystemet på ön. Det märktes inte på kort tid. Men senare tid blev skogarna allt glesare, och djur allt mer sällsynt. Till slut var resurserna förbrukade, utan någon som helst eftertanke.

2.     Påskön låg långt söder om alla andra Polynesiska öar, och mycket långt ifrån fastlandet. Ön var mycket avlägsen. Med den teknologi, kunskap och färdmedel de hade gjorde att handel var inget alternativ. De fick använda det som fanns på ön helt enkelt. Men med en sådan stor befolkning på en sådan liten ö är det mycket enkelt att göra misstag. Utan eftertanke hugger de ner alla träd och brukar den jord som finns. I och med att det fanns så mycket skog och mark från början är det svårt att se att skogen faktiskt minskar när man hugger ner ett träd om dagen. Till slut fanns det inga träd kvar, den brukade jorden var eroderad, ekosystemet var stört och djurlivet dött. Det fanns alltså inget kvar att äta. Folket blev mycket upprörda och missnöjda. Istället för att ha ett öråd stammar emellan gjorde befolkning uppror mot hövdingen om de mikroskopiska resurser som fanns kvar. Till slut fanns det ingen annan mat än människor och råttor. De var tvungna att bli kannibaler för att kunna överleva

3.     Påskön låg mycket långt söder om ekvatorn. Inte tillräckligt långt söderut för fyra årstider och inte tillräckligt nära ekvatorn för tropiskt klimat. Så Påsköns klimat var ett mellanting, ett klimat där det är svårt för träd och växter att växa om de inte omhändertas på rätt sätt, vilket de inte gjorde. När de kom tid så var det varmt och det fanns palmer, så de trodde ju att det var som vilken Polynesisk ö som helst. Så de högg ner träd efter träd efter träd, och började bruka den jorden. Men när sommar säsongen började ta slut och temperaturerna blev kallare samtidigt som nederbörden och vindarna blev starkare eroderades all den brukbara jorden på Påskön, vilket i sin del ledde till svält.